Betthöjning med fyllningsmaterial är också ersättningsberättigande inom tillståndet.

Bakgrund: Texten för tillstånd 5042 anger att långtidstemporär krona eller bro är ersättnings­berättigande om betthöjdsförändring behöver utföras. Även om det i kolumnen för koder för ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder framgår att åtgärd 848 är ersättnings­berättigande, framgår det inte av nuvarande villkorstext att betthöjning med fyllningsmaterial är ersättningsberättigande.

Förändring: Villkorstexten för tillstånd 5042 kompletteras med att betthöjning med fyllningsmaterial också ersätts inom tillståndet.

Minst antal åtgärd 801 eller 805 anges som krav för att åtgärderna ska kunna rapporteras inom tillståndet.

Bakgrund: Inom tillstånd 5062 Parodontalt skadat bett med behov av protetisk stabilisering... ersätts endast sammanbundna konstruktioner för att stabilisera rörliga tänder med varandra vilket framgår av sista stycket under villkor för ersättning i tillståndet. Trots det rapporteras till Försäkringskassan årligen ett antal åtgärder för enstaka kronor inom tillstånd 5062 vilket inte är en korrekt tillämpning av regelverket.

Förändring: Det föreslås att ett minimum antal åtgärd 801 eller 805 skrivs in i tillståndstexten under kolumnen koder för ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder för att tydliggöra för behandlare hur dessa åtgärder bör rapporteras inom tillstånd 5062. Med tillägget minst tre åtgärd 801 eller 805 avses att minst tre tänder med parodontal skada ska vara sammanfogade för att tillståndet ska kunna användas.

Åtgärdens rubrik och text omformuleras och ett nytt allmänt råd kopplas till den.

Bakgrund: TLV har fått flera frågor från tandvården kring åtgärd 114 Kompletterande parodontal undersökning eller kariesutredning, utförd av tandhygienist som avser en fullständig undersökning av tandköttsfickorna eller en kariesutredning utförd av tandhygienist. Åtgärd 114 är tillämpbar som kompletterande åtgärd efter undersökning hos tandläkare eller tandhygienist och för utvärdering av behandlingsresultat efter en parodontal behandling. Den ska innehålla ett fullständigt fickstatus eller en fördjupad kariesutredning. De flesta frågor handlar om tidsramen mellan en undersökning hos tandläkare och denna åtgärd. Samtidigt har FK:s kontroller konstaterat att åtgärden används felaktigt som en återkommande undersökning utan fullständigt fickstatus där åtgärd 113 akut eller annan undersökning, utförd av tandhygienist istället borde ha rapporterats.

Förändring: Omformulering av åtgärdsrubriken där det tydligt framgår att åtgärden avser en fullständig parodontal undersökning. Åtgärdstexten förenklas också genom att stycket avseende tillämpningsområden flyttas till ett nytt allmänt råd. Där framgår också att åtgärden även kan användas enskilt. Det tillförs också en restriktion för hur många gånger åtgärden ersätts under en ersättningsperiod med samma behandlare. Begränsningen föreslås till högst åtta gånger vilket främjar tillämpningen enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. En gräns på åtta gånger under en tolvmånaders period lämnar utrymme både för skäligt antal fickdjupsmätningar och kariesutredningar för patienter som drabbats av både tandlossnings- och kariessjukdom.

⚠️Ny åtgärd 142 samt ändringar i åtgärd 141

Bakgrund: Digital avtryckstagning via intraoral skanning är en av de nya metoder som mer och mer används i tandvården. Regelverket tar dock inte hänsyn till vilka metoder vårdgivaren använder vid en behandling utan beaktar de olika metoderna endast avseende kostnadseffektiviteten vid beräkning av referenspriserna. Exempelvis är åtgärd 141 studiemodeller för behandlingsplanering ersättningsberättigande oavsett om avtryckstagning sker digitalt med skanning eller med avtrycksmaterial. Det innebär att ersättningen för en studiemodell via digital teknik egentligen är felaktig eftersom den baseras på ett referenspris beräknat på analog avtryckstagning som även innehåller en tandteknisk kostnad.

Förändring: En ny åtgärd 142 för studiemodeller via digital avtryckstagning föreslås. Åtgärden ska tillämpas endast vid behov av behandlingsplanering och den kommer att ha ett referenspris som motsvarar de faktiska kostnaderna för att utföra den. Ibland kan det behövas printade fysiska studiemodeller utifrån ett digitalt avtryck och referenspriset ska även inbegripa detta. I åtgärden 141 ändras rubriken till att avse analog studiemodell. Båda åtgärderna får en restriktion på högst två gånger per ersättningsperiod och behandlare.

⚠️Ny åtgärd som ska tillämpas för tandextraktion utförd samtidigt med annan tandextraktion eller lambåoperation i annan kvadrant.

Bakgrund: Det är vanligt att flera tänder behöver tas bort för att en behandling ska kunna genomföras. Ofta görs detta, av både praktiska och medicinska skäl, vid ett besök. I dessa fall blir erhållet referenspris högre än de egentliga kostnaderna för behandlingen. Vid tandborttagningar som utförs vid samma besök lämnas idag större ersättning än vad de faktiska kostnaderna för åtgärderna är. Detta eftersom referenspriserna för tandborttagningssåtgärderna inte tar hänsyn till att samma instrument, uppdukning och direkt material används när flera tänder tas bort samtidigt. Referenspriset för varje tandborttagningsåtgärd beräknas med utgångspunkt att en tand tas bort per besök. Den totala tiden för besöket, volymen på direkt material och påslaget för indirekta kostnader och investeringar avser en tandborttagning per besök.

Förändring: En ny tilläggsåtgärd för tanduttagning i samband med operation eller ytterligare tanduttagning föreslås, åtgärd 410 Tanduttagning, ytterligare när fler tanduttagningar utförs under samma dag eller i samband med lambåoperation, tilläggsåtgärd.

Åtgärd 403 kan användas enskilt eller som kombination med åtgärd 401, 402, 410 eller vissa operationsåtgärder, vid enklare tandborttagningar.

Bakgrund: Införandet av åtgärd 410 Tanduttagning, ytterligare när fler tanduttagningar utförs under samma dag eller i samband med lambåoperation, tilläggsåtgärd gör att åtgärd 403 blir överflödig som tilläggsåtgärd. Emellertid är det viktigt att bibehålla möjligheten till rapportering av enkla tand-borttagningar. Därmed ändras åtgärd 403 så att åtgärden kan rapporteras både enskilt och tillsammans med andra tandborttagningsåtgärder i de fall tänder tas bort under okomplicerade förhållanden.

Förändring: Åtgärden föreslås ändras till att kunna fungera enskilt i två definierade situationer: för tand som är enkel att extrahera vid parodontal försvagning, eller för rotrest utan benstöd. Den kan också användas på samma sätt som den nya åtgärden 410 som ytterligare tandbortagning vid operationer eller multipla extraktioner vid okomplicerade förhållanden.

Rubriken och texten för åtgärd 480 omformuleras för att tydliggöra vad åtgärden avser.

Bakgrund: Eftersom det i åtgärdsrubriken anges att åtgärd 480 avser kontroll av koagulation framgår det inte tillräckligt tydligt att det är själva kontakten med sjukvården inför ett ingrepp som denna kontroll syftar till.

Förändring: En omformulering av åtgärdsrubriken och åtgärdstexten föreslås där det tydligt framgår att åtgärden avser själva sjukvårdskontakten för att säkerställa koagulation.

Restriktionen i åtgärd 888 ändras.

Bakgrund: Den befintliga restriktionen i åtgård 888 Fästskruv/broskruv, per styck innebär att en ny behandlare inte kan göra en ny implantatkonstruktion om åtgärden har använts under samma ersättningsperiod, för samma tandposition, av en annan behandlare. Samma behandlare som rapporterat åtgärden kan alltid återföra denna hos Försäkringskassan men en ny behandlare har inte denna möjlighet. I praktiken betyder det att patienten kan gå miste om statlig ersättning för kostsamma behandlingar såsom nya implantatkronor om dessa utförs hos annan vårdgivare.

Förändring: Det införs ett tillägg "med samma behandlare" till restriktionen. Detta medför att restriktionen endast gäller den behandlare som rapporterat åtgärd 888 under samma ersättningsperiod.

En ny dokumentationsregel införs för undersökningar och utredningar.

Bakgrund: För samtliga undersöknings- och utredningstillstånd i föreskrifterna om statligt tandvårdsstöd finns idag villkor för ersättning som avser dokumentation. Dessa villkor gäller ett begränsat antal undersöknings- och röntgenundersökningsåtgärder. Dokumentationskraven framgår av 3 kap. 6 § patientdatalagen (2008:355) som alltid ska följas vid patientbehandling. Emellertid finns det idag inga krav på att skäl till mindre omfattande röntgenundersökningar och och undersökningsfynd ska framgå av patientjournalen. Detta är inte i linje med intentionerna i lagen om statligt tandvårdsstöd. En utförlig journalföring är även en förutsättning för att Försäkringskassan ska kunna göra korrekta bedömningar i myndighetens kontrollverksamhet.

Förändring: De villkor för ersättning som idag finns under samtliga undersöknings- och utredningstillstånd föreslås ersättas av en samlad regel A.1. Regeln föreslås även gälla alla undersöknings-, utrednings- och röntgenåtgärder.

En ny dokumentationsregel C.0 införs vilket innebär att tandextraktioner och rotbehandlingar ska dokumenteras före ingreppet.

Bakgrund: I gällande föreskrift finns inga dokumentationskrav för att styrka ett tandborttagnings- eller rotfyllnings¬tillstånd. Eftersom det idag inte finns några sådana dokumentationskrav föreligger risk att tandvårdsersättning lämnas då tänder tas bort eller rotbehandlas på felaktig grund. Tandvårdsstödet ska ersätta behandlingar som utförs enligt vetenskap och beprövad erfarenhet och därför finns det ett behov för införandet av specifika villkor för att säkerställa detta.

Förändring: En ny regel C.0 föreslås som innebär att tillståndet för tandborttagning eller rotbehandling ska dokumenteras innan behandling. Dokumentationen ska i första hand ske med berättigandebedömd röntgen.

Regel D.1 ändras i enighet med den nya regel C.0

Bakgrund: I nu gällande förskrift finns inga regler för att tandborttagnings- och rotbehandlingstillstånd ska dokumenteras före ingreppet. Detta är inte patientsäkert och kan innebära att tänder behandlas trots att det saknas klar indikation för åtgärden. Därför föreslår TLV att införa en ny regel C.0 för behandling av sjukdoms- och smärttillstånd. I linje med detta skrivs motsvarande regel till gällande regel D.1 för reparativ vård.

Förändring: Regel D.1 kompletteras med den nya regeln C.0 som avser dokumentationskrav för tandborttagnings- och rotfyllningstillstånd innan behandling. TLV justerar även texten i första stycket regel D.1 så att dokumentation via röntgen flyttas upp. Detta eftersom befintlig röntgenbild är det bästa underlag som FK har vid efterhandskontroll. Den språkliga justeringen innebär dock ingen ändring i sak.

För tandlöshetstillstånd som uppkommit efter tandborttagning, är dokumentation av tandborttagningen tillräcklig för att styrka tillståndet för rehabilitering.

Bakgrund: I nuvarande föreskrift framgår av regel E.0 att tandlöshetstillstånd måste dokumenteras innan rehabiliteringsåtgärden påbörjas. Försäkringskassan har av denna anledning återkrävt ersättning för rehabiliteringsbehandlingar (t ex implantat), som har föregåtts av tandborttagning, där det uppkomna tandlöshetstillståndet inte hade dokumenterats. Syftet med regel E.0 har varit att inför rehabiliterings-behandlingar ska vårdgivaren påvisa att det tandlöshetstillstånd som ska rehabiliteras föreligger. En tandborttagning, som har utförts och dokumenterats i journalen, borde vara dokumentation nog för det uppkomna tandlöshetstillståndet.

Förändring: Förslaget innebär att det inte ska behövas ytterligare dokumentation av aktuellt rehabiliterings­tillstånd om tillståndet föregåtts av en tandextraktion. I dessa fall räcker journal­dokumentation av tand­borttagningen för att tillståndet ska anses styrkt. TLV ändrar även texten i första stycket i regel E.0 så att dokumentation via röntgen flyttas upp. Detta eftersom befintlig röntgenbild är det bästa underlag som FK har vid efterhandskontroll. Den språkliga justeringen innebär dock ingen ändring i sak.

Föreskrifternas 2 § omformuleras för att ange de korrekta bestämmelserna avseende regelverkets tillämpning.

Bakgrund: Föreskrifternas 2 § beskriver sättet tandvårdsstödet är uppbyggt och hur regelverket är menat att tillämpas. Det som framgår av texten är att behandlaren fastställer de tillstånden som föreligger hos patienten och sedan avgör vilka åtgärder som berättigar till ersättning samt under vilka förutsättningar ersättning kan lämnas. Den skrivningen är missvisande eftersom det inte är behandlaren som avgör förutsättningarna för ersättning utan dessa anges i TLV:s föreskrifter om statligt tandvårdsstöd. Behandlaren tillämpar föreskrifterna och därefter bedömer om de tandvårdsåtgärderna som utförs uppfyller de angivna kriterierna för ersättning.

Förändring: En omformulering av föreskrifternas 2 § föreslås för att på ett korrekt sätt ange de rådande bestämmelserna avseende regelverkets tillämpning. Av den nya texten bör det framgå att behandlaren, förutom att fastställa patientens tillstånd, behöver tillämpa aktuella föreskrifter för att kunna bedöma vilka åtgärder uppfyller de förutsättningarna för ersättning.