Konsekvensutredning för tandvårdsföreskrift 2025:68
Upphävande av 3 §
Bakgrund: I betänkandet SOU 2024:7 föreslår Utredningen om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård att regeringen och inte TLV ska bestämma beloppsgränser och ersättningsnivåer inom det generella skyddet mot höga kostnader. Därför föreslår Utredningen att TLV:s bemyndigande att meddela föreskrifter om vilka beloppsgränser och ersättningsnivåer som ska gälla för tandvårdsersättning ska upphävas samt att TLV:s uppdrag i denna del ändras. Utredningen motiverar sitt förslag enligt följande: "En liten förändring i högkostnadstrappans beloppsgränser eller ersättningsnivåer ger snabb effekt på de totala kostnaderna för tandvårdsstödet, samtidigt som påverkan för den enskilde patienten blir låg eftersom ändringen fördelas på många individer. Att i stället ändra i reglerna för vilken tandvård som omfattas av skyddet mot höga kostnader genom att prioritera bort viss behandling eller ett visst tillstånd medför att det tar betydligt längre tid för att åstadkomma en effekt på anslagen kostnadsram. Ett exempel kan vara att inom det generella högkostnadsskyddet exkludera reparerande behandling med tandstödd krona i tandposition 7 från den ersättningsberättigande vården och att i stället endast erbjuda fyllning som lagning. Ett annat exempel kan vara att ta bort möjligheten att med statligt tandvårdsstöd behandla vissa tillstånd med implantat. Ändringar i regelverket för den ersättningsberättigande tandvården får stor effekt på de patienter som är under sådan behandling. Dessa patienter behöver därför ges möjlighet att slutföra denna med samma ekonomiska förutsättningar som när behandlingen inleddes, vilket ytterligare förlänger tiden innan ändringen ger en kostnadsbesparande effekt på anslagen ram. De patienter som behandlas för visst tillstånd kan även vara få till antalet och därmed blir den potentiella besparingen per ändring liten. Detta medför att det krävs flera ändringar i regelverket för den ersättningsberättigande tandvården, vilket i sin tur innebär fler ändringar för vårdgivarna att läsa in sig på och därmed ökar deras administrativa börda. Utredningen föreslår därför att TLV:s uppdrag ändras till ett bemyndigande att meddela föreskrifter om vilka tandvårdsåtgärder som kan berättiga till ersättning och under vilka förutsättningar ersättning kan lämnas, referenspriser samt när i andra fall som förhands-prövning ska ske. Sådana ändringar av ersättningsreglerna för statligt tandvårdsstöd ska hålla sig inom befintliga ramar för tandvårdsanslaget. Detta kan göras genom att överväga om det finns skäl till att införa en ny behandlingsmetod, som kan motiveras genom att en annan mindre prioriterad behandling tas bort, vilket sammantaget håller kostnaderna inom anslagen ram. I det fall TLV menar att viss behandling bör införas i tandvårdsstödet, trots att den bedöms leda till ökade kostnader för staten som inte är oväsentliga och ingen annan behandling samtidigt tas bort, ska regeringens medgivande inhämtas innan beslut fattas om ändrade föreskrifter i enlighet med 14 § förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar." Utredningen föreslår att beloppsgränser och ersättningsnivåer inom det generella högkostnads-skyddet i stället ska framgå av 5 § förordningen (2008:193) om statligt tandvårdsstöd. Utredningen föreslår inte några ändringar av befintligt karensbelopp respektive befintliga beloppsgränser. Om regeringen beslutar att genomföra de föreslagna ändringarna kommer TLV inte längre ha bemyndigande att föreskriva på det sätt som är gjort i 3 §. Det är då nödvändigt att upphäva bestämmelsen.
Förändring: TLV föreslår att 3 § Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets föreskrifter och allmänna råd (TLVFS 2008:1) om statligt tandvårdsstöd upphävs.
Ny 3 § om ersättningsperioden inom den förstärkta tandvårdsersättningen
Bakgrund: Den förstärkta tandvårdsersättningen baseras inte på en specifik ersättningsperiod, eftersom patientens kostnad alltid är tio procent av referenspriset för de åtgärder som omfattas av tiotandvården. Trots detta är det nödvändigt att införa vissa restriktioner för det högsta antalet åtgärder av specifik typ eller vissa åtgärdskombinationer inom en viss tidsram, även för patienter inom tiotandvården. Regelverket är utformat så att vissa behandlingar, när de utförs upprepade gånger under en ersättningsperiod, måste regleras i antal, dokumenteras och ibland motiveras. Dessa villkor är avgörande för att säkerställa kostnadseffektiviteten inom tandvårdsstödet. En form av ersättningsperiod är därför relevant även inom tiotandvården, eftersom avsaknaden av sådana restriktioner kan leda till en betydande risk för förlorad kostnadseffektivitet. Om åtgärderna inom tiotandvården får rapporteras utan begränsningar i antal per tidsperiod, ökar risken för överbehandling och åtgärdsstapling markant. Detta kan resultera i högre kostnader för patienterna och avsevärt ökade kostnader för staten.
Förändring: TLV föreslår att en tidsperiod införs där specifika restriktioner för det högsta antalet rapporterade åtgärder av viss typ eller åtgärdskombinationer ska gälla. Vår bedömning är att en sådan tidsperiod, av praktiska skäl, bör följa ersättningsperioden för den generella tandvårds-ersättningen. TLV föreslår även att information om ersättningsperiod för det förstärkta högkostnadsskyddet förs in i en ny 3 § och att rubriken som finns kvar sedan tidigare "Tandvårdsersättning"ändras till "Ersättningsperiod".
Justering i 2 § för att lägga till begreppen generell tandvårdsersättning och förstärkt tandvårdsersättning
Bakgrund: Utredningen om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård föreslår i betänkandet Tiotandvård- ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård, SOU 2024:70, att ett förstärkt högkostnadsskydd ska införas för de patienter som är 67 år eller äldre. I betänkandet introduceras begreppen generell ersättning, som avser det högkostnadsskydd som idag gäller alla från och med det år de fyller 20 år, och förstärkt ersättning- som är det skydd för höga kostnader som föreslås för de som är 67 år eller äldre. Utredningen föreslår att 1 kap 1 § lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd ska ändras så att första stycket lyder enligt följande "Statligt tandvårdsstöd lämnas i form av allmänt tandvårdsbidrag, särskilt tandvårdsbidrag och generell eller förstärkt tandvårdsersättning." Vidare föreslår utredningen en ny 3 a § i lagen om statligt tandvårdsstöd som anger att "Tandvårdsersättning är antingen generell eller förstärkt. Generell tandvårdsersättning får inte lämnas för sådana tandvårdsåtgärder som berättigar till förstärkt tandvårdsersättning." Om regeringen beslutar att ändra lagen om statligt tandvårdsstöd i enlighet med utredningens förslag finns det behov av att förtydliga formuleringen i 2 § föreskrifterna om statligt tandvårdsstöd så att det framgår att behandlaren fastställer vilka tillstånd som föreligger hos patienten för att sedan bedöma vilka tandvårdsåtgärder som uppfyller förutsättningarna för generell ersättning eller förstärkt ersättning. Tandvårdsersättning benämns i föreskrifterna om statligt tandvårdsstöd idag som "ersättning". För att bättre följa begreppen som används i lagen om statligt tandvårdsstöd föreslår TLV att ordet ersättning i 2 § ska ersättas av ordet tandvårdsersättning i bestämmelsens första mening.
Förändring: 2 § Behandlaren fastställer vilka tillstånd som föreligger hos patienten för att sedan bedöma vilka tandvårdsåtgärder som uppfyller förutsättningarna för generell tandvårdsersättning eller förstärkt tandvårdsersättning enligt lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd. För att en tandvårdsåtgärd ska ge rätt till ersättning ska behandlaren ha formell och reell kompetens för den aktuella uppgiften enligt Socialstyrelsens föreskrifter. Rätten till ersättning kvarstår även om behandlaren helt eller delvis har delegerat viss behandling enligt Socialstyrelsens föreskrifter till annan personal som innehar reell kompetens för uppgiften. Av bilaga 1 till föreskrifterna (Ersättningsregler) framgår samtliga tillstånd med tillhörande regler inom det statliga tandvårdsstödet.
Ersättningsregler
Bakgrund: I betänkandet SOU 2024:7 föreslår utredningen att den förstärkta tandvårdsersättningen till patienten benämns tiotandvård. För sådan tandvård föreslås patienten betala 10 procent av referenspriset, alternativt 10 procent av vårdgivarens pris om detta är lägre. Tiotandvård ska lämnas för tandvård som patienten behöver och som syftar till att åstadkomma en frihet från smärta och sjukdom, förmåga att äta, tugga och tala utan större hinder, eller ett utseendemässigt godtagbart resultat. Det innebär att tiotandvård ska omfatta behandling av tandvårdsstödets tillstånd för sjukdom och smärta, tillstånd för reparativ vård samt rehabiliterande och habiliterande tillstånd. Ny fast tand- och implantatstödd protetik bakom tandposition 5 undantas från bestämmelserna om tiotandvård. För sådan behandling gäller i stället det befintliga generella skyddet mot höga kostnader och fri prissättning. Det innebär att tillståndserier 3000, 4000 och 5000 ska omfattas av det förstärkta stödet. Begränsningen av ny tandstödd protetik och implantatbehandling bakom tandposition 5 innebär att vissa tillstånd i serie 4000 och 5000 behöver särskilda villkor för denna begränsning. De särskilda villkoren läggs till i varje aktuellt tillstånd.
Förändring: Ett tillägg görs under Ersättningsregler: För tillstånd under A. och B. kan endast generell tandvårdsersättning lämnas. För tillstånd under C. D. och E. kan generell eller förstärkt tandvårdsersättning lämnas enligt de villkor som framgår av respektive tillstånd.
Ändring i Regel D.4
Bakgrund: Eftersom utbyte i sig inte är ersättningsberättigande kan ingen förstärkt ersättning (tiotandvård) lämnas för utbytesåtgärd 921, 922, 923 och 924 oavsett tandposition. Tiotandvården är inte kompatibel med utbytesterapierna eftersom priset på exempelvis en utbyteskrona eller fasad är högre än referenspriset. Då inga merkostnader för exempelvis material får förekomma inom det förstärkta högkostnadsskyddet kan inga utbytesåtgärder finnas inom tiotandvården.
Förändring: Ett tillägg tillförs regel D.4 Utbytesåtgärd krona eller fasad att endast generellt högkostnadsskydd kan gälla vid utbytesåtgärderna 921–924.
⚠️4000-tillstånd Ny regel D.8
Bakgrund: Utredningen SOU 2024:70 föreslår att ny fast tand- och implantatstödd protetik bakom tandposition 5 undantas från bestämmelserna om tiotandvård. För sådan behandling gäller i stället det befintliga generella skyddet mot höga kostnader och fri prissättning. Ny fast tandstödd protetik, dvs. åtgärd 800, 801, 802, 803, 805 och 815 ersätts inte inom tiotandvården utanför tandposition 5–5. Särskild tandvårdsersättning gäller även för reparationsåtgärder på fasta protetiska konstruktioner som endast inbegriper tandposition 6, 7 eller 8. Inom 4000-tillstånd gäller det åtgärd 811 och 812. Dessa restriktioner kan sammanfattas i en ny regel som tillförs tillstånd 4002, 4012, 4072, 4073, 4076, 4078, 4081, 4772, 4882, 4883, 4884.
Förändring: D.8 Fast tandstödd protetik vid förstärkt tandvårdsersättning Förstärkt tandvårdsersättning lämnas enligt villkor i respektive tillstånd för åtgärd 800–803 och 815 endast inom tandposition 1–5. För åtgärd 800–803 och 815 i tandposition 6 och 7 lämnas generell tandvårdsersättning.
⚠️Ändringar i 5000-tillstånd
Bakgrund: Utredningen SOU 2024:70 föreslår att ny fast tand- och implantatstödd protetik bakom tandposition 5 undantas från bestämmelserna om tiotandvård. För sådan behandling gäller i stället det befintliga generella skyddet mot höga kostnader och fri prissättning. Ny fast tandstödd protetik, dvs. åtgärd 800, 801, 802, 803, 805 ersätts inte inom tiotandvården utanför tandposition 5–5. Detta gäller behandlingar i 4000-tillstånden liksom i 5000-tillstånden. För implantat och implantatstödd protetik gäller samma sak att åtgärd 420, 848, 849, 850, 852 och 853 inte får förstärkt ersättning bakom tandposition 5. Förstärkt ersättning ges även på reparationsåtgärder på fasta protetiska konstruktioner som inbegriper tandposition 6, 7 eller 8. Det gäller dock inte om ny konstruktion måste utföras.
Förändring: Tillstånd där fast protetik kan utföras får ett tillägg med restriktioner som gäller vid förstärkt tandvårdsersättning.
⚠️Implantatkirurgiska åtgärder inom särskild tandvårdsersättning
Bakgrund: Utredningen om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård föreslår i betänkandet "Tiotandvård – ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård" (SOU 2024:70) att ny fast tand- och implantatstödd protetik bakom tandposition 5 ska undantas från bestämmelserna om tiotandvård. Detta innebär att specifika begränsningar kopplade till samtliga tandpositioner bakom tandposition 5 måste införas i TLV:s regelverk. Dessa begränsningar gäller för alla åtgärder som rör ny fast tand- och implantatstödd protetik för patienter som är berättigade till den förstärkta tandvårdsersättningen. De implantatkirurgiska åtgärderna ingår i den kategorin. För åtgärd 420 Implantat, per tandposition, tilläggsåtgärd som inkluderar själva fixturen som opereras in i käken, är regeln för tandvårdsersättning direkt kopplad till den tandposition där fixturen placeras. För tiotandvårdspatienter lämnas förstärkt tandvårds¬ersättning endast om åtgärd 420 utförs inom tandposition 5–5. Detsamma gäller för åtgärd 421 Operation avseende käkbensförankrade implantat, ett implantat, och åtgärd 422 Kirurgisk friläggning av ett implantat vid tvåstegsteknik som båda avser en enda tandposition. Vad gäller de övriga implantatkirurgiska åtgärder 423/424 och 425/426 som rör minst två tand-positioner alternativt en hel kvadrant eller hel käke behöver regelverket mer specifikt definiera när förstärkt respektive generell tandvårdsersättning ska lämnas. Om operationsområdet som behandlas finns både inom och utanför position 5–5 finns det ett behov av att specifikt ange vilka tandpositioner som ingår i den aktuella åtgärden. Detta kräver en teknisk utveckling av IT-stödet som kan möjliggöra rapportering av en enda åtgärd på flera olika tandpositioner. Det innebär också större risk för felaktig rapportering av de olika tandpositionerna och ökad administration för behandlare och tillsynsmyndigheten. TLV föreslår därför att för dessa åtgärder som rör flera tandpositioner ska förstärkt tandvårdsersättning lämnas när minst en tandposition ingår i tandposition 5–5.
Förändring: En ny åtgärdsrestriktion tillförs i varje implantatkirurgisk åtgärd som reglerar vilken ersättning som ska lämnas beroende på den tandposition/de tandpositioner som åtgärdas. En generell restriktion om detta skrivs även i inledningstexten till implantatkirurgiska åtgärder.